Blog

Ladonia Mountain Trophy

2009-07-12

"Elitklassen i Ladonian Mountain Trophy är ingenting för nybörjare. Banan är en av Sveriges tuffaste och femtio procent bryter loppet..."

Med på startlinjen från Helsingborgs roddklubb fanns jag tillsammans med Marcus Ankar, och Maria Pelvén. Jag och Marcus tävlande som ett lag och Maria tävlande tillsammans med Andreas Stensson från Malmö Roddklubb. 

Tävlingen bestod av drygt 25 kilometers orientering (fågelvägen) och drygt 2000m höjdmeter i Skånes mest kuperade område. Därtill fanns specifika och häftiga utmaningar längs vägens gång.   

De allra flesta på startlinjen var tillsynes erfarna orienterare. (Vinnaren i loppet skulle visa sig vara regerande juniorvärldsmästare i just orientering). Det stod klart att vi skulle få det tufft.

Efter 7h hårt arbete fick Marcus stiga av efter då krampkänningarna blev alltför stora och han fick förlita sig på att jag skulle fixa lagets sista kontroller. Utan någon nämndvärd orienteringsbakrund lyckades vi i båda lagen ta sig runt banan på dryga 9,5 timmars löpning och klättring. Tyvärr missade Andreas och Maria ett par av de första kontrollerna vilket medförde ett icke-godkänt resultat, trots att de genomfört banans allra tuffaste partier. Dock blev mitt och Marcus runda godkänd vilket gav oss en hedrande 37:e plats.

Ladonia Mountain Trophy

Artikel från HD: http://hd.se/hoganas/2009/07/11/sveriges-tuffaste-lopp-avgjordes/
 
Hemsida: www.ladoniamountain.com

Titlar i Ladonia Mountain Trophy

Tävlingens...

”Vad gör vi här?” – Tanken slog en någon gång när man står på startlinjen med bland annat världsmästare i orientering. Sist jag orienterade var någon gång i grundskolan i lilla Pålsjöskog.

”Vad gör vi här? #2”- ”Va? Ska man ha kompass med sig?” Marcus var den enda av oss som tagit med sig kompass. (Lyckligtvis var han också i mitt lag =)

Hålla sig till planen – Vår plan att hålla ihop så länge det går höll i ungefär 54 sekunder =P.

Underbar vy – Fanns överallt. Kullaberg är otroligt vackert. Njöt verkligen av den fina omgivningen hela rundan… nja, i alla fall till kontroll nr 17 (se mindre rolig överraskning).

”Genväg är senväg” – Aldrig tidigare har begreppet varit så träffsäkert som nu. Tyvärr gick vi i fällan ett par gånger.

Rolig överraskning – Båtturen med ”speedbåten” var hur häftig som helst! Både jag och Marcus, som stod längst fram såg troligen ut som två barn på julafton =).

Mindre rolig överraskning x 2 – När vi närmar oss kontroll nr 17 på andra etappen är vi glada av två anledningar. Dels att vi börjar närma oss slutet av utmaningen (har vid detta laget börjat bli ganska trötta efter drygt 6 timmars löpning) och dels för att det fanns en vattendepå vid denna kontroll. När vi anländer får vi dock en ny karta med 7 nya kontroller som vi ska avverka innan vi får fortsätta. För att inte detta ska vara nog så mentalt påfrestande har dessutom vattnet i depån just tagit slut.

Överraskningarna fortsätter – Hittade just en kärlekskrank fästing på en intim del av ljumsken =P.

Hälften bryter och hälften... – klarar det!! Det blev ingen kanontid men gravt bristande erfarenhet klarade vi alla ”time-limits” och genomförde ett av Sveriges kanske tuffaste lopp.

Minnet är bra men kort – Trots sveda, grav vätskebrist, fästingar, ohygglig träningsverk så känns det frestande att göra det en gång till. Krockar inte tävlingen med några andra roddtävlingar kommer jag definitivt vara med även nästa år =).