Blog

Rådasjö – ”Do or Die” - kval till Nordiska Mästerskapen.

2009-05-23

I helgen avgörs Rådasjöregattan som också var det slutgiltiga kvalet till Nordiska Mästerskapen på Farsta om två veckor. För herrar på NM är klasserna 1x (singelsculler), 2x (dubbelsculler) och 4- (fyra utan styrman). Huvuduppgiften för denna helg för oss har varit att kvala dubbeln med mig och Pontus. Emellertid tyckte vi att det vore en bra idé att utnyttja Rådasjö som bra träning för tuffhet så vi ställde även upp i singel där vi för övrigt fick chansen att matcha Lassi (Karonen, OS-finalist i Peking). En notis var dock att vi fick lite mer motstånd i dubbeln än vad vi räknat med. När startlistan kom ut såg vi att Sveriges två bästa lättviktare också anmält sig i 2x. Dessutom hade de valt att koncentrera sig på just dubbeln. Något som potentiellt kunde vålla lite bekymmer vår singelfinalen avgjordes endast två timmar innan den viktiga dubbelfinalen.

 

Singel

I försöken blev det överraskande nog lite mer ansträngande än vad jag trodde. På pappret såg det enkelt ut. Jag, Pontan och Mikael Nilsson skulle få en enkel väg till final i vårt heat. I sista stund innan start flyttas den startsnabbe fransmannen Philip Romé till vårt försök och helt plötsligt blev det lite svettigare. Vinden blåste för en gångs skull inte motvind (som det gjort övriga tävlingar i år) utan lite lätt sid-/medvind. Jag gick på i starten och tog spets framför fransmannen. Efter 1000m var även Pontan och Mikael förbi honom och resterande resa blir en bevakningsfråga. Jag vinner före Pontus, Mikael 3:a.

 

Till finalen hade vinden vänt. Kraftig motvind på nytt (!?). Jag hade bestämt mig att i vilket fall ge Lassi en match. ”Do or Die!”… Starten går. Jag gör några småmissar men kommer iväg mycket bra och snabbt. Tar spets och drar ifrån. Vid 500m leder jag strax före Lassi och vi har ryckt ifrån övriga i fältet. Vid 750m ligger jag fortfarande lite före…men strax innan 1000m börjar det gå tungt. Riktigt tungt. Den fina gränsen att gå hårt men inte gå in i väggen var brusten. Jag försöker hålla upp takten men kan bara se Lassi dra ifrån…. Sedan ser jag även Pontan och Micke komma allt närmare. Jag kämpar mot utbrändheten men det finns inget krut kvar. Motvinden gör inte saken lättare. Vid 1400m kommer Pontan jämnsides och förbi. Micke lyckas jag ändå hålla bakom mig. Pontan drar förbi en längd utan att jag har mycket att sätta emot. Vid 1750m gräver jag djupt inom mig och växlar upp. Jag kan inte skänka bort silvret. Nu eller aldrig. Upp i 35-takt, lite till, tryck på. Du tar honom. Kom igen, lite till! Jag tar in ordentligt på Pontus… och går förbi strax innan mållinjen….Trodde jag i alla fall och även målreferatet. Vid prisutdelningen fick jag överraskande nog ta emot bronset och på resultatlistan hamnade jag (vad jag förstod) först som 2:a men sedan justerad till 3:a. Helt klart var att de hur som helst var liten marginal mellan mig och Pontan. Lite bittert att förlora med sådan marginal menmen ”that´s life”. Jag gjorde ett försök och gick för guldet. Denna gång höll det inte, men nästa gång så…;-)

 

Dubbel

Slitna från finalen i singel var det dags för dubbel. Då vi misstänkte att lättviktarna skulle göra ett försök tidigt och gå hårt första 1000m anpassade vi vår taktik där efter. Vi la därför vår första dragare vid 750m (när det troligtvis börjar göra som mest ont hos dem) och sedan gå en gång till vid 1250m för att sätta dit stöten.

 

Starten går iväg. Två båtar lämnar det övriga fältet bakom sig och det är vi mot lättviktarna. De tar spets och leder vid 500m. Vid 750 m har de fortfarande en ledning. Upp! NU! Vi gör vår uppgång. Till en början svarar lättviktarna men efter femton drag orkar de inte hålla emot. Vi tar ledning med en båtlängd. Vid 1250 m gör vi nästa ryck och tar ytterliggare en båtlängd, loppet som gott som avgjort. Vid 1650 m börjar vi en tidig spurt för att ta död på matchen. Lättviktarna orkar inte svara. Vi vinner dryga 7 sekunder före lättviktarna. Övriga båtar är en lång bit efter. Kvalade till NM. Gott!

 

Fyra???

Imorgon blir det lite överraskande enkelårsrodd i 4-. På en förfrågan av Jan Knejp (förbundskapten) har vi ställt upp med motstånd till Falkenberg (som är storfavoriter att vinna NM-kvalet i 4-). Som svar till det nya hotet (dvs oss) har Falkenberg valt att plocka in inte mindre än Lassi Karonen i sin båt. Emellertid har vi lågprioriterat träning inför detta lopp till förmån för dubbel- och singelträning. Vi körde därmed vår första träning ikväll efter loppen. Efter några horribla första kilometer blir rodden allt bättre. Vår bristande samträning kommer att göra det tufft men med ordentligt med vilja ska vi ska nog kunna göra loppet imorgon jobbigt för Falkenberg =)…. Med i vår båt är för övrigt Andreas, Anders Joelsson, Pontan och jag.