Blog

50k, rock n roll och hjärtsvikt

2008-11-10

Det blev ytterligare en helg med bra träning. Andreas kom upp under lördagen men trots att det var kanonväder ute valde vi att ro inne med tanke på Andreas rygg. Vi började dagen med ”Xeno Müller-pyramider”. Denna pyramid som är uppkallad efter OS-vinnaren från 1996 består av långa och påfrestande 29 minuters intervaller. Vanligtvis kör vi två stycken (som är fullt tillräckligt) men den här gången klippte vi till med tre.

         Dryga 50km på denna fantastiska maskin

Efter att ha ätit god lunch vilat ett slag var det inte direkt en glädje att åter sätta sig på roddmaskinen, där distansträning i form av 3x30 min väntade. Vi bet emellertid ihop och genomförde passet…. Totalt under dagen rodde vi dryga 5 mil på maskinen. Det var inte speciellt svårt att somna på kvällen för att uttrycka det milt.

 

Dagen efter var det betydligt sämre väder. Det var kraftig blåst och regnet hängde i luften. Marcus Ankar som kommit upp till Helsingborg var trots vädret heltänd på att ro ute på sundet. Jag, som vid detta laget var ganska less på roddmaskinen, var inte sen att hoppa på. Andreas, som kände sig lite öm i ryggen, stannade emellertid inne…

 

Vi tog oss ut ur hamnen och möttes av vågor… STORA vågor… 3 sekunder senare… Splasch, jag och Marcus blev helt genomblöta efter en våg som slagit över, fötterna våra låg under vatten och vi bara skrattade. Vi beslöt oss trots väderförhållandena att ro över till Danmark och tillbaka…

 

Det här med kustrodd är verkligen roddens rock n roll. Här kämpar du mot väder och vind. Ju mer det blåser desto större utmaning är det, ju större vågor desto roligare är det. Bring it on!! Adrenalinet går på topp!

              Kustrodd - Roddens rock n roll 

Vädret blir sämre under passets gång dessutom kraftiga strömmar men det gjorde det bara ännu häftigare. Vi siktar söder om Helsingborg men hamnar trots detta ett par kilometer norr ändå. Till slut kan vi inte motstå frestelsen att surfa på vågorna. WOW!!

 

Till slut kommer vi tillbaka i hamnen efter en bra stund kämpandes i motvind såväl som motström. Väl inne har ingen av oss någon känsel alls i fötterna. (Det var till och med så illa att jag först blir överraskad när jag inte får på mig en av skorna, när jag tittar närmare ser jag att två tår är utanför skon vilket jag inte kände. Kanske inte så konstigt att det inte gick) Duschen efteråt var gudomligt varm och skön (förutom att man höll på att bli galen så mycket som fötterna kliade när känseln kom tillbaka)

 

Efter passet kom hjärtrusningen tillbaka. Denna gång var pulsen uppe i 140 och igen var den mycket oregelbunden. Jag tog mig till lasarettet och blev uppkopplat till ett EKG där hjärtsvikten fångades. Nu väntar nya tester för att ta reda på vad som står snett… fortsättning följer.