Blog

Sprint-SM - Guld och Silver

2007-09-15

Jag åkte upp till Sthlm med stora förväntningar för sprint-SM. Jag hade chans att vinna SM-guld i singel för tredje året i följd. Dock hade jag tufft motstånd i form av suveräne Lassi Karonen. Tidigare har Lassi inte varit snabb på korta sträckor men under denna säsongen har han visat att han börjar även bli bättre på den fronten. Jag var emellertid övertygad att min startsnabbhet skulle ge mig ett övertag.

 

Det var blåste mycket kraftigt på Magelungen och värst av allt var det….. motvind! Min snabbhet styrs av att jag kan hålla en hög takt med mycket acceleration, däremot är jag inte speciellt råstark jämfört med exempelvis Lassi. Jag visste nu att det skulle bli ett tuff uppgift att straffa Lassi. Kraftig motvind betyder ett längre lopp tidsmässigt, vilket betyder fördel Lassi.

 

Starten gick och jag fick en riktig kanonstart (!) och fick snabbt en båtlängd på övriga fältet. Men efter ett tiotal drag blåste dommaren av loppet. Tydligen hade killen bredvid gjort en tjuvstart. Vi lägger upp till start igen och starten går på nytt. Jag fick inte en lika bra start denna gång men får ändå en halv båtlängd på Lassi. Halvvägs in i loppet ligger jag fortfarande i ledning och pumpar på. Motvinden ligger i ännu mer och jag får tufft att behålla accelerationen i dragen. Vid knappa 150meter kvar kommer Lassi jämnsides och går förbi, uppenbarligen inte lika påverkad av den extrema motvinden. Jag glider in i mål sista biten, förbannad på motvinden, förbannad att de yttre förutsättningarna gör jag inte får göra ett maxlopp, förbannad på mig själv att jag inte är råstark nog för att klara av extrem motvind…. Guldet blev till sand….eller till silver i alla fall… men det kunde gjort detsamma

Men det gällde att svälja besvikelsen snabbt. En timme senare var det dags för att tävla i dubbel med klubbkamraten Daniel Böcker. Ett lopp som jag trots besvikelsen såg fram emot. Jag trodde att vi hade en bra möjlighet att placera oss bra och med lite flyt kanske vi skulle ha chans att slåss om vinsten. Både jag och Daniel är startsnabba i singel så det kändes som det fanns goda möjligheter att vi skulle vara bra i sprintlopp i dubbel. Favoriten i loppet var Stockholms Polisen, men även Kungälv och Mölndal hade bra lag på pappret.

Vi hade fått låna en mycket bra båt från Stockholms Roddförening. En filippi som visserligen hade några år på nacken men den låg mycket fint i vattnet och den gick som ett spjut genom vågorna. Under uppvärmnnig blev vi dock lite oroliga att båten svängde ganska markant när vi drog på. Vi skämtade om att det kanske skulle jämna ut sig då vinden hade vridit sig till sned motvind men under fasaden vi var lite bekymrade båda två.

Starten gick och vi fick en kanonstart men efter ett tiotal drag blåste dommaren av… Kungälv hade tjuvstartat… Vi fick backa tillbaka till start för att göra om proceduren. Starten gick på nytt…. och vi fick en ÄNNU bättre start. Vår individuella startsnabbheter synkades perfekt och vi tog direkt ett kommando i loppet. Efter starten trodde jag att de andra båtarna skulle komma ifatt men vi fortsatte i dryga 45 takt i den tuffa motvinden och drog ifrån…..Halvvägs in i loppet… Det var nu som konkurrenterna var tvungna att göra deras drag för att komma ikapp. Vi tog ett tufft beslut och ökade kraften…. I mål var vi nästan 2 sekunder före tvåan Mölndal. Vi kunde till och med kosta på oss att få några dåliga sista drag. Favoriterna SPIF kom bara femma. Istället var det Hammarby som knep bronset. Vi var både glada och överraskade att det gick så pass bra. Glädjen för guldet i dubbeln gjorde besvikelsen över singelloppet lite mer hanterbart.